Tio ock en droppe af gyllne sken är en fantasy i tre delar. Det är en berättelse om oss människor, om kampen mellan ont och gott; det är en berättelse om andra världar i Tillvaron och om vad vi människor gör mot varandra.
Utdrag ur Kapitel 1
Felicia vaknade plötsligt.
Hon satte sig upp och lyssnade men det enda hon hörde var pappas snarkningar och mammas snusningar.
På ett vis avlöste snarkningarna och snusningarna varandra, likt ett gammalt lokomotiv som sakta tuffar sig framåt. Det enda som saknades var tjutet från visslan men om Felicia lyssnade riktigt noga kunde hon kanske höra hur mamma liksom visslade till ibland och släppte ut ett slags pip.
Och det var just av det ljudet hon vaknat till av.
Trodde hon.
För från drömmen fanns ljudet kvar från tåget som rullat in och stannat till vid just deras perrong. Loket hade varit kolsvart, med en enda och mörkt vinröd vagn med guldförgyllningar, som i drömmen nästan glänste. Det hade släppt ut ånga när det saktat in och bromsarna hade gnisslat mot rälsen, innan tåget till slut stannat upp och gett upp en sista suck och sedan stått helt still. Lite pysande, redan på väg.
Drömmen hade känts så verklig, tänkte Felicia.
Som om hon varit där och som om hon kunnat röra vid tåget, om hon sträckt ut handen. I drömmen hade så vagnens enda dörr plötsligt öppnats av sig själv, och ställt sig på vid gavel. Liksom väntat på att någon skulle kliva ombord. Att just hon skulle kliva ombord.
Att hon drömde om just tåg var inte speciellt konstigt.
Hennes pappa var faktiskt stins och ansvarade för sin egen station. Lite oansenlig och gammal var den visserligen men ändå en station förklarade han ibland när någon elak människa kommenterade hans tillvaro.