Vi lever många gånger i januari i en slags väntan.
Väntan på att det ska bli ljusare och varmare - kylan biter våra kinder. Vi klär på oss, vi fryser och vi kanske drömmer oss bort till sommaren eller den där semesterresan.
Jag har hört de senaste veckorna - visst är det kul att det är riktig vinter men snart är det vår, hoppas det blir varmare snart. Men är det inte så att vi ständigt lever i en slags längtan?
Längtan är nog en del av oss människor. Det kan vara en viktig del, för där skapas våra drömmar och våra framtidsmål. Men det kan också vara som det här citatet jag hittade:
Ett begär uppstår i sinnet. Det mättas,då kommer genast ännu ett. I intervallen mellan två tillstånd av längtan råder ett obeskrivligt lugn i sinnet.
Det är när du förstår att din längtan är här och nu, som du faktiskt kan njuta av vardagen. Längtan är ett sätt att lura vardagen men vardagen är ju det liv vi lever, varför inte leva det fullt ut?
För många gånger lever vi i lösningar. Ni känner säkert igen det. Det finns saker som ska lösas på jobbet eller hemma. Städning, handla, konflikter. Det är lätt att vi faktiskt hamnar i problem och att vi ältar saker, för visst är det så att det är problemen som ska lösas.
Men så kan jag tänka på en man som jag arbetade med för många år sedan, som sade att problem han ställdes inför var hans möjligheter som människa att utvecklas. Ganska enkelt och det här hänger ihop med vår väntan eller längtan att när det här är över, då kommer allting att bli lugnare och jag kommer att leva.
Men vi lever väl just här och nu, för morgondagen vet jag ingenting om.
Det finns en sak som Rainer Maria Rilke har skrivit som jag fastnat för:
Ha tålamod inför allt olöst i Ert Hjärta och försök ha frågorna själva kära som tillslutna rum och som böcker skrivna på ett mycket främmande språk. Forska inte efter svaren, som Ni inte kan få, därför att Ni inte skulle kunna leva dem.
Och det gäller att leva allt. Lev nu frågorna. Kanske lever Ni då så småningom, utan att märka det, en avlägsen dag in i svaret.
För det är lite så med längtan, för där finns en förhoppning om någonting bättre. Men den förhoppningen kanske vi ska flytta till idag, här och nu och då märker vi att vi faktiskt lever en avlägsen dag in i svaret. För alla har vi olika möjligheter att förverkliga de möjligheter som finns inom oss själva, för vi är alla unika avtryck och den väntan som vi har är de vi är även idag.
För mig lever inte hoppet om morgondagen om jag inte hoppas på just den här dagen.