Och en stigande kakofonisk symfoni av ljud hördes. Deras knäppningar for genom salen, där de började röra sig runt längst kanten. Och ju fler djur som trängde in, allt bredare blev bandet av färger och djur.
Den kom sakta närmre och närmre henne och Felicia flyttade sig samtidigt allt längre in i salen. Backade sig in och undan.
Inte speciellt snabbt, för hon var samtidigt nyfiken.
Hon försökte se varifrån dessa strömmade in i tusental men det var som om det vita enbart öppnade sig ett kort ögonblick för varje lite sjok, och sedan slöt sig igen. Men det var ingenting hon hann uppfatta, hon såg bara alla dessa kryp som trängde in och hörde ljudet som växte sig starkare.