Felicia kände en kyla, någonting som fick henne att rysa till.Den var plötsligt överallt och hon grep tag i Kims hand.
”Kom” sade hon och drog sig in mot stationshuset.
Molnet spred ut sig, enormt och stort och hon såg hur det bit för bit slukade allt i sin väg. En enorm vind virvlade upp, likt en orkan eller tromb och kastade omkull allt som inte satt fast.Och sedan var det där vrålet. Det spred sig vida kring, och förvandlades till en osynlig vägg, där allt annat ljud sögs in och försvann. När hon kom in i väntsalen, flög Mix fram till henne och runt, runt Felicia.
”Det är Mosakt, bäst att ge akt. Följ med mig, säg ej nej. ”
” Vad är det där, och det där? ” frågade Kim och tittade lika mycket på det mörka molnet, som den blå figur som flög framför honom.
”Vad är vem, det tar vi sen ” svarade Mix honom.