Och igår råkade jag ut för den, ett sting och det fick mig att le inombords och samtidigt förstå hur svårt det är för människor att uppskatta varandra - speciellt om du hela tiden måste tävla om uppmärksamhet. Det fick mig också att bli lite irriterad, för hur ska vi någonsin kunna förändra när vi inte uppskattar och vill ha just den där uppmärksamheten.

Att bli synlig, och blir jag osynlig, då finns inte jag.

Det får mig att fundera på hur människan ska kunna förändras, om vi inte uppskattar varandras styrkor och ger goda krafter möjlighet att samverka.

För just det har jag sett ex. under den här veckan. En underbar samarbetsövning - en musikaluppsättning som blev helt suveränt bra. Där ungdomar och vuxna samverkar, har gjort det under en lång period.

Och som jag då skrev...

Tack till...

...till alla ungdomar och vuxna som gjort det här möjligt. Med stort hjärta och engagemang har ni bidragit till att världen för en liten stund har blivit som den alltid borde vara - en värld av medmänsklighet, fylld av skratt och glädje, möten och en smula eftertanke.