Igår kväll såg jag två inslag som fick mig att fundera om två helt olika saker.

Det första var rapporteringen från amerikanska presidentvalet. Nu är det slutspurten, har jag hört ett antal gånger och jag ser kandidaterna prata och skaka hand. Det jag undrar, hur mycket makt de egentligen kommer att ha? Med alla pengar som pumpas in i deras kampanjer - när ska de betala av den skuld de skapar till alla företag som stöttar dem?

Jag tror inte det är så enkelt att Obama är en man av förändring. Visst, han kommer få makt - men för att vinna makt, måste du på vägen dit offra vissa principer och skapa band som du inte alla gånger vill. När det är dags för återbetalning, det är då vi får se vilken president han är. Ja,om han vinner.

                          #              &              ?=        ( )

Sen såg jag ett inslag i Sportspegeln som rörde mig. En norsk fd fotbollsspelares kamp för livet. Han blev förlamad under en fotbollsmatch och den kamp han dagligen för och den livsglädje han försöker ta fram.

Bakom det glada fick jag en känsla av en jäkla kamp - både inom sig själv och mot omgivningen. Och just det berörde mig, den där kampviljan - och den lyckan att kunna få en kram av någon som faktiskt betyder någonting för dig.